Jag blir så ledsen, att folk inte kan ta de varningar och rekommendationer de får!!
Varför ska man ha en häftighetsfaktor? En fågel är en levande varelse som behöver lika mycket, om inte mer, socialt än en hund!
För snart ett halvår sen kom en förfrågan om hur det är att handmata araungar. Jag förklarade att JAG ansåg att ungarna ska få vara kvar hos föräldrarna tills de är åtminstone är tre månader helst fyra. Detta ville inte vederbörande höra på och jag dissades. En god vän varnade samme frågeställare för hur det är med att ha aror. De är stora, mycket kloka och underbara fåglar men det är få som klarar av att fostra dem.
Idag har vi fått reda på att samme person inte längre kan ha arorna kvar. Vad var det vi sa???
Samma sak är det när folk prompt vill ha en kakadua. Varför? Jo, för "Baretta hade en som alltid åkte på axeln och den var så söt" eller "de är så fina och verkar så keliga" Jovisst, men när keligheten blir för mycket? Är du rätt människa att fostra en kaxig kakadua eller en stor ara?
Sitter ju här med en ara som fick bo i sitt första hem i ungefär två månader sen ändrades arbetsförhållanden. Kan helt klart ske men det måste man ha i beräkning när man köper sitt djur! Detta händer ju inte bara papegojor, detta elände händer även hundar, kaniner etc.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar